Egentligen är förtroendekapital precis som vilka pengar som helst. Man sliter och släpar; knegar i sitt anletes svett för att bygga upp en liten hög med pengar att använda en regnig dag. Sedan kommer de oförutsedda utgifterna och då är det bra att ha lite undanstoppat, och vilken valuta man än väljer så gäller en och samma pricip; ju mer man har undanstoppat desto säkrare sitter man när tillvaron blir svajig.
Men det håller inte att bara ösa ur börsen, den måste fyllas på med jämna mellanrum.
Just nu har politikerna spenderbyxorna på. “Lita på oss” skriker de, men fler och fler frågar sig varför. Vad har politikerna gjort för att förtjäna förtroende? Det är idag lättare än någonsin att kontrollera fakta, och när riksdagsmän gång på gång talar osant, glider på sanningen, tiger och dumförklarar väljarna, så lever man på lånat kapital.
Och snart är det dags att betala tillbaka.
Förtroendet för politkerna är på botten och det gäller alla frågor, för förtroendet gäller personen snarare än frågan. Det gäller alla politiker för förtroendet är även knutet till förtroenduppdraget. Det hörs nästan på namnet.
Varför skulle jag tro på vad Maud Olofsson säger om miljön, hon vet ju inte vad som står i Sveriges grundlag eller Sveriges regeringsform. Eller så ljuger hon. Vilket som är värst — okunnighet eller lögnaktighet — kan kvitta
Varför skulle jag tro på Nyamko Sabuni när hon skriver om att Sahlins integrationspolitik gynnar Sverigedemokraterna? Hon behandlar väljarna som mindre vetande, och far med osanning om hur trådburen signalspaning kommer att gå till.
Varför skulle jag tro på Sten Tolgfors, som ljuger om att massavlyssning inte skulle vara tekniskt eller juridiskt möjlig?
Nästa steg i tankekedjan blir: “Varför skulle jag tro på vad någon politiker säger, de ljuger ju hela bunten?”
Man skulle ju kunna tro att politikerna själva insåg detta, men den senaste tidens lögner, mästrande och rena dumheter gör att slutsaten blir att politikerna inte begriper hur illa ute de är. Årtiondens ackumulerade förtroendekapital spenderas som om det vore en outsinlig källa av goodwill. Lita på regeringen, säger de. Regeringen är god, vill alla väl, och kommer så alltid att förbli. Generaldirektören för FRA, Ingvar Åkesson, skriver:
“(massavlyssning är) …En vidrig tanke. Hur kan man tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”
och visat därmed att han sov på historielektionerna. Eller försöker intala sina läsare att historen aldrig upprepar sig. Regeringens historiekunskaper verkar det vara lika illa ställt med.
Om politikerna skall ha någon chans att undgå en förtroendekonkurs så krävs att man börjar tala sanning, slutar dumförklara väljarna, slutar svamla och lägger korten på bordet.
- R
juli 8, 2008 at 3:01 e m
Ja, förtroendet för politiker är i botten. Förtroendet för folket inte större. Rädde sig den som kan.
juli 9, 2008 at 8:55 f m
Efter att ha skummat av stora delar av din blogg kan jag bara konstatera att jag håller med i det mesta – om inte allt – du skriver om FRA. Förtroendet för regeringen är nu nere i botten hos mig.
Problemet är nu hur jag ska göra 2010. Det är inget alternativ för mig att rösta på sossarna eller deras allierade. Dels för att jag tror inte att FRA-lagen kommer rivas upp av dem utan bara i ytliga delar förändras. Det var ju trots allt de som tog initiativet till lagen från början. Ett alternativ är ju att lägga ned rösten, men då löper man ju risken att det blir en sosseregering pga att för många borgerliga väljare gör det samt att SD halkar in i riksdagen på ett bananskal. Samtidigt vill man ju visa sitt missnöje även då…
Hur fasen ska man göra?
juli 9, 2008 at 10:23 f m
Rufus: Jag är övertygad om att loppet är kört med bred marginal för borgarna. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att (s) inte blir så stora att de kan styra och ställa som de vill i en regering.
Man skulle kunna rösta på miljömupparna, kanske. Jag tror att minst ett kanske två allianspartier faller för 4%-spärren. Jag tror också att piratpartiet och — tyvärr — SD kommer in, missnöjet är så stort nu.
Det blir svårt det här valet, men jag tycker allvarligt att politikerna förtjänar att skrämmas upp ordentligt, så att de tänker sig för i framtiden.
Du kan ju alltid gå till vallokalen och i vredesmod riva din röstsedel inför ögonen på ditt vanliga partis representant, och berätta att de inte får din röst i år. om tillräckligt många gör det istället för att bara stanna hemma så biter det bra mycket hårdare än om bara andelen röstande går ner.