Ett argument för FRA-lagen som framfördes av Carl B Hamilton (nationalekonomen, ej att förväxla med den fiktive underrättelseofficeren) var att lagen var viktig för att kunna skydda svensk personal på utlandsuppdrag; signalspaning i kabel skulle alltså kunna ge underrättelser om attentat mot utlandstrupp. Detta argument har även framförts av försvarsminister Sten Tolgfors. Tänk om det ändå vore sant. För det är det inte.

I Svenska Dagbladets nätupplaga så dementeras dessa uppgifter av ingen mindre än Generaldirektören för Försvarets radioanstalt, Ingvar Åkesson. Han säger:

”… sannolikheten [är] liten för att afghanska talibaner skulle mejla om ett eventuellt attentat mot svenska trupper via en kabel där informationen kan snappas upp av FRA.

– Det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna där sker mest i etern, säger Ingvar Åkesson.”

Han är dessutom inte så lite bitter över det svaga stöd som han anser att FRA får från regeringshåll. Hans trovärdighet vad beträffar signalspaning torde dock vara magnituder större än den hos en av partipiskan hårt tuktad nationalekonom.

Samtidigt på DN-Debatt försöker förre överdirektören för FRA, Anders Wik förklara hur bra lagen är och hur ädla och laglydiga de är som sitter och spion … spanar på trafiken:

FRA får inte bryta mot lagen och FRA gör det inte heller. Att kalla signalspaning för spioneri och FRA:s tjänstemän för agenter och spioner är journalistiskt effektfullt, men också ett sätt att måla upp verksamheten som skum och olaglig.”

Men snälla Anders Wik, enligt ”SOU 2003:30 — “Försvarets Radioanstalt, en översyn” som refereras av Rick Falkvinge här, och enligt den vid det här laget tämligen ryktbara ljudupptagningen (transkriberad här) där du erkänner brott mot grundlagen, och rapportavslöjandet om vilket man kan läsa här, eller direkt på svt.se; så framstår FRA ingalunda som guds bästa barn. Den bild man får är snarare den av en organisation med tämligen avsevärda mängder ordentligt smutsig byk.

Kanske rentav skum och olaglig.

Men en sak skriver han som är värd att ta ad notam:

”Inte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de skriver om sina attentat i sina mejl. Det passar kanske i ett kåseri, men inte i verkligheten.”

Och det låter ju bra. Det stämmer också väl överens med vad en skäligen enig kritikerkår har sagt om det argumentet.

Vad beträffar möjligheten till ändamålsglidning så är Carl B Hamilton inte främmande för den idén. Det visar han i alla fall med all önskvärd tydlighet när han i ett tidigare inlägg i ”Hamiltons Blandning” föreslår att den svenska Tchadstyrkan skall finansieras med biståndspengar. Det är närmast ett skolboksexempel på ändamålsglidning. Vad gäller kabelspaningen så är det väl som Blogge Bloggelito skriver:

”Kablarna kopplas in för ett syfte idag, men kommer att användas för ett annat i morgon – det är redan givet att så kommer att ske, det är bara att läsa i den tidigare historien.”

Risken för ändamålsglidningen i vårt samhälle kan även illustreras av en liten historeilektion. Här är ett utdrag ur Milton Mayers utmärkta bok ”They Thought They Were Free — The Germans 1933 – 45”.

– R

Annonser