Någonting som gör Den Arge Bloggaren — som sitt namn till trots är en ganska fridsam sort — riktigt arg är när han blir idiotförklarad. Faktum är att ganska många svenskar idag har anledning att vara ilskna över detta. Våra folkvalda politiker har nämligen inga högre tankar om de människor som sett till att de kommit till makten. Som tidigare skrivit så anser Fredrik Reinfeldt att en stor del av svenskarna är ”mentalt handikappade”, så gott som varenda politiker som röstade ja till FRA-lagen har nu fått tillfälle att säga att dom inte tror att folk begriper vad lagen handlar om — andra argument tycks saknas helt. Utom möjligen det vid det här laget i sank skjutna argumentet om skydd av svensk trupp i utlandet.

Efter gårdagens magnifika utspel att svenskar kritiska mot FRA-lagen är en hop ”egotrippade gaphalsar”, så kommenterar nu Ingvar Svensson (kd) på sin egen blogg kommentarerna till denna hans smutskastning av väljarkåren med att hävda att: ”… ingen av er begriper hur parlamentariska system fungerar.” Därefter visar han med all önskvärd tydlighet att han inte begriper hur det parlamentariska systemet i Sverige fungerar, och avslutar med: ”Men så sofistikerade resonemang går väl inte hem hos detta auditorium.”

Sten Tolgfors har ”chattat” hos Expressen. En vanlig Expressenchatt består i att folket får ställa frågor till någon, vilken besvarar ett urval av dessa. Sten Tolgfors sk. ”chatt” var anmärkningsvärd i det att inga frågor egentligen blev besvarade. Kära politiker; vi märker när ni smiter undan frågorna, det gör oss irriterade.

Tomas kommeterar chatten här, Drottningsylt kommenterar också precis som Scaber_Nestor. Herr Klokbok hittar något som förhoppningsvis är en felsägning, men min inneboende cyniker tror nog att det tyvärr är en förlupen sanning.

Olof Lavesson (m) har fått väldigt många brev. Så många att han tycker det blir jobbigt: ”… eftersom jag antingen riskerar missa viktiga mail bland alla era massmail.” Jag förstår att det är en hel del och i sanningens namn så är jag lite tveksam till metoden att skicka massbrev via ett webbformulär, men Olof Lavesson borde kanske i ett par sekunder reflektera över det faktum att det är inte han som bestämmer vad som är viktigt. Om många tusen väljare tycker att en fråga är viktig; då är den viktig. Att avfärda sina väljare med en raljerande handviftning bygger inte förtroende.

Genom dessa exempel ser man även hur ordet politikerförakt har råkat ut för en betydelseglidning. Från att ha betytt ”folkets förakt för sina valda politiker” så har det alltmer blivit ett ord som definierar vad politikerna känner gentemot väljarna.

Förakt.

– R