Inom Centerpartiet finns det en grupp — Centeruppropet — som har den för utomstående inte särskilt ögonbrynshöjande åsikten att partiet borde följa sitt partiprogram, sina stämmobeslut och det som partiets medlemmar uppfattar som partiets ideologi. För partiledningen är detta så remarkabla åsikter att man anser att ett möte med dissidenterna måste komma till stånd, detta eftersom – och jag citerar Anders Flanking:

För att vi är ett öppet och lyssnande parti. För mig är det en självklarhet att vi ska ta till vara det engagemang som finns i partiet. Däri ligger det även att lyssna på kritik.”

Det låter ju bra, och det förklarar i viss mån varför man vill ha en signalspaningslag; för att bättre kunna lyssna på sina kritiker. Centerpartiet är ju ett lyssnande parti.

Mötet har nu ägt rum, centerpartiets egen notis om mötet är fullkomligt substanslös men går att läsa här för den som ännu inte fått dagens dos av intetsägande politiskt snömos. Betydligt mera kött på benen får man hos Den Liberala Misantropen, som redogör för sin syn på hur mötet gick. Man poängterade särskilt att:

”… en oreglerad signalspaning inte innebär att spionage i tråd mot medborgarna skulle vara laglig – vi har Europakonventionen.”

Så nu har partistyrelsen hört det. Jag hoppas att vi slipper höra Maud Olofsson häva ur sig fler oriktigheter om oreglerad signalspaning i framtiden. Om man påstår saker som är oriktiga så är man antingen en lögnare, eller illa påläst. Eftersom det vore ofint att rent ut kalla Maud Olofsson en lögnare så föredrar jag att tro att hon är illa påläst. Hon kanske bara behöver få det förklarat lite noggrannare.

En sak som tydligen hade helt undgått Centerpartiets uppmärksamhet var eroderingen av förtroendekapitalet, något som måste åtgärdas omedelbart. Det framfördes till partirepresentanterna på mötet att:

”Partiet måste agera, och göra det snabbt.”

På vilket partirepresentanterna svarade:

”… att man endast hade mandat att ta våra synpunkter till det verkställande utskottet, men eftersom grönbetet nu är officiellt utlyst, skulle det dröja till september.”

I september har det gått två månader med dålig press, och centerpartiet är vid det laget — som uttrycket lyder — rökta.

Detsamma gäller för flera av partierna där representanterna fortsätter att torgföra åsikten att väljarna ingenting begriper om FRA-lagen, om signalspaning, om kryptering eller vad stärkt integritetsskydd innebär. Det vore bäst, tycks man mena, om väljarna slutar tänka själva och låter den politiska nomenklaturan bestämma åt dem.

Men arrogant och mästrande toppstyrning är inte en speciellt bra metod för att vinna förtroende. Det är inte hellre ren och skär klantighet, och vissa borde taga ad notam talesättet att:

”Det är bättre att hålla munnen stängd och bli tagen för en idiot, än att öppna den och undanröja varje tvivel.”

Det kommer att gå käpprätt åt pipsvängen för dem, och de har inte förstått det själva än. Oscar Swartz skriver att man är på väg mot avgrunden i full fart när man:

”… är beredd att sänka sina partier, sänka sin egen regering, alienera väljarna, idiotförklara hela journalistkåren och en massa kunniga personer …”

Det finns ett talesätt om att hålla en tiger i svansen. Kontentan är att man kan hålla fast en stund och så länge man har greppet om tigerns svans, så kommer den inte åt en. Men ju längre man håller, desto argare blir tigern och desto värre kommer det att gå för den som håller när han väl släpper. Och förr eller senare så släpper han. Eller tappar greppet.

Tappar greppet om svansen på en rasande svensk tiger.

– R

Annonser