Förtjänar våra förtroendevalda vårt förtroende?

Om vi börjar från toppen med Fredrik Reinfeldt, som i sin bok ”Det sovande folket” kallar svenskarna för: ”… mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”, så anser han att ”alla tjänar på om debatten lägger sig”. Han har ingen lust att debattera just nu och är av den meningen att kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Detsamma tycker Mats Brännström (c) i DN; ”FRA-debatten har blossat upp beroende på att många inte haft tillräckliga kunskaper i olika frågor”. Klartext: Gemene man begriper inte viken fin, bra och nyttig lag det är är. Han säger också i en magnifik underdrift av närmast episka propotioner: ”Tyvärr står inte hela partiet bakom lagen”. Hans åsikt verkar vara att kritikerna inte har förstått FRA-lagen

FRA visar hur viktigt man tycker att meddelarskyddet är genom att beordra JK att ta reda på vem som läckt uppgifter till rapport. Polisen skall nu utreda. Smidigt.

Ingvar Svensson (kd) kallar på sin blogg de svenska väljarna för ”egotrippade gaphalsar. Hett tips från coachen; att idiotförklara sina väljare är inte världens smartaste drag för en riksdagsman i ett parti nära 4%-spärren. Hans åsikt är — uppenbarligen — att kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Carl B Hamiltons (fp) åsikt om ändamålsglidning är inte bara att det inte kommer att ske; han ser den till och med som eftersträvansvärd i vissa fall. Föga förvånande anser han att kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Johan Pehrsson (fp) anser att kampanjen mot FRA-lagen är lönlös, och lever dessutom under villfarelsen att bara man förklarar tillräckligt noga så finns det ett stöd. Han tycker också att: ”Det känns jättekonstigt att det kommer (en debatt) nu. Jag tycker att vi har haft en bra debatt innan.” (sic!) Bristen på stöd beror alltså på att — ni gissade rätt — kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Det här är våra förtroendavalda.

Har de ert förtroende längre? Om inte så visa det på Bananrepublikfesten, och/eller Stekare mot FRA den 3:e juli. Som Oscar Swartz skriver : ”Revolt mot kontroll- och makthungriga människor som inte förstår vilka gränser de har att röra sig inom är ett måste nu.”

– R

 

Vad händer sedan?

Så låt oss säga att regeringen inte bara polerar upp FRA-lagen. Låt oss anta att regeringen gör avbön, drar tillbaka lagen och ber svenska folket om ursäkt. Vad gör vi då?

Skall vi säga ”duktig regering”, klappa den på huvudet och låta saker och ting rulla vidare i gamla hjulspår? Skall vi med barsk röst ta regeringen i herrans tukt och förmaning så att den inte hittar på några dumheter i framtiden?

Det räcker inte.

Skall vi hålla debatten levande i två år, påminna varandra om FRA-lagen, kasta våra röster i enlighet med vår övertygelse och nöja oss med ett blockskifte?

Det räcker inte.

Vad som krävs är att det svenska folket en gång för alla visar vem som är herre och vem som är hund i det svenska huset. Regeringen skall falla, den måste falla och den måste falla hårt. Vad som krävs är inte en match som slutar 4-3, vad som krävs är förkrossande total utklassning, och därefter förnedring av de fallna.

Svenska folket har den här chansen att skicka en otvetydig signal till denna och kommande regeringar; all makt i Sverigen utgår från folket. I det ögonblick den inte gör det lever vi i en de facto diktaturstat. Vi vill inte ha en politisk nomenklatura som trampar på våra fri- och rättigheter. De folkvalda skall lära sig sin plats i hackordningen, och den platsen är under folket.

Många har sagt att de tänker stanna hemma nästa val. Det vore ett misstag. Alla skall gå till vallokalen, ta en valsedel för valfritt parti och rösta.

Men innan man avlägger sin röst på ett parti som är motståndare till FRA, så ta röstsedeln, gå ut genom dörren, visa upp den för alliansrepresentanterna som står där och delar ut valsedlar, och säg till dom:

— Det här hade kunnat vara en röst på er, om det inte vore för FRA.

Vi måste markera för kommande regeringar hur det går om man ens försöker sig på att urholka fri. och rättigheter, eller åsidosätta grundlagen. Vi måste — på ren svenska — skrämma skiten ur kommande regeringar så att ingen får för sig att det går att smyga in en uppsminkad FRA-lag om några år.

Protestera ofta och mycket, håll dig informerad, nätverka, skicka e post till politikerna, gå på manifestationer och demonstrationer. Håll trycket på regeringen så länge det bara går. Kom till Stockholm den 16e September och visa regeringen hur den svenska knytnäven ser ut när den väl har lämnat fickan.

Folket skall inte behöva frukta sin regering, däremot vore det bra om regeringen lärde sig att frukta folket. Den sitter trots allt och regerar på väljarnas nåder.

– R

 

Vad gör de för fel?

Förutom att trycka på JA-knappen alltså.

Om vi börjar med Carl Bildt så försöker han i sin senaste försvarsdrapa för FRA motivera kabelspaning med att:

”… under andra världskriget kunde [vi] lyssna till den tyska militära trafik som gick på kablar genom Sverige och sedan också dechiffrera en betydande mängd av den.”

Observera att han skriver ”en betydande mängd”, alltså inte allt. Detta var för 60 – 70 år sedan. Krypteringstekniken har tagit ett antal språng sedan dess, och det ligger i krypteringens natur att det är lättare — mycket lättare — att kryptera än att dekryptera. Läs gärna den här lilla artikeln om kryptering och reflektera en stund över möjligheten att signaltrafiken är större idag än under andra världskriget. Carl Bildt har helt enkelt inte hängt med i utvecklingen.

Så är det!

Lika illa ställt är det för Carl B Hamilton (fp) som även han hänvisar till gamla tider. och Anders Tilly (kd) tycker att väljarnas åsikter har sin grund i: ”… okunskap och ett bristande intresse för allt som har med försvaret att göra.” (sic!)

Om antalet bloggar, tidningsartiklar, demonstrationer och mediabevakning tyder på ett ”bristande intresse” så undrar jag hur världen skulle se ut om folk plötsligt började intressera sig för frågan.

Ingvar Åkesson på FRA har i sin försvarsartikel i SvD glömt en av de viktigaste punkterna när det gäller desinformation; ljug inte om sådant som lätt kan kontrolleras. Han känner sig missförstådd och frågar:

”Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas?”

Det är en bra fråga. Varför bemöts debattglada lekmän — till exempel politiker — med respekt av regeringen, medan erfarna yrkesmän avfärdas. Till exempel Terroristforskare på FOI, Regeringens egna IT-råd, Kriminologer, Folkrättsexperter och historiker med förflutet i FRA. För att inte tala om Registernämnden, Kammarrätten, Datainspektionen, Rikspolisstyrelsen, SÄPO, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten och Lagrådet. Märkligt, i sanning.

Ingvar Åkesson har dessutom fått för sig att ”får inte spana” = ”kan inte spana”. Rick Falvinge (pp) rycker välvilligt till läsarens undsättning och korrigerar ett antal punkter i artikeln. Patrik Fältström, medlem i regeringens råd för IT-frågor och expert på internet, är inte heller överens med Ingvar Åkesson, och redogör för detta i ett antal poster i sin blogg: Till exempel, What is to be collected? och Not listening to communication between patries in Sweden.

För övrigt noterar jag att Carl Bildt har samma visuella tema på sin WordPress-blogg som jag har. Jag måste sålunda byta omedelbart, eller stå där med skammen.

– R

 

Nu tror jag ännu mindre på Carl B Hamilton

Ett argument för FRA-lagen som framfördes av Carl B Hamilton (nationalekonomen, ej att förväxla med den fiktive underrättelseofficeren) var att lagen var viktig för att kunna skydda svensk personal på utlandsuppdrag; signalspaning i kabel skulle alltså kunna ge underrättelser om attentat mot utlandstrupp. Detta argument har även framförts av försvarsminister Sten Tolgfors. Tänk om det ändå vore sant. För det är det inte.

I Svenska Dagbladets nätupplaga så dementeras dessa uppgifter av ingen mindre än Generaldirektören för Försvarets radioanstalt, Ingvar Åkesson. Han säger:

”… sannolikheten [är] liten för att afghanska talibaner skulle mejla om ett eventuellt attentat mot svenska trupper via en kabel där informationen kan snappas upp av FRA.

– Det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna där sker mest i etern, säger Ingvar Åkesson.”

Han är dessutom inte så lite bitter över det svaga stöd som han anser att FRA får från regeringshåll. Hans trovärdighet vad beträffar signalspaning torde dock vara magnituder större än den hos en av partipiskan hårt tuktad nationalekonom.

Samtidigt på DN-Debatt försöker förre överdirektören för FRA, Anders Wik förklara hur bra lagen är och hur ädla och laglydiga de är som sitter och spion … spanar på trafiken:

”FRA får inte bryta mot lagen och FRA gör det inte heller. Att kalla signalspaning för spioneri och FRA:s tjänstemän för agenter och spioner är journalistiskt effektfullt, men också ett sätt att måla upp verksamheten som skum och olaglig.”

Men snälla Anders Wik, enligt ”SOU 2003:30 — “Försvarets Radioanstalt, en översyn” som refereras av Rick Falkvinge här, och enligt den vid det här laget tämligen ryktbara ljudupptagningen (transkriberad här) där du erkänner brott mot grundlagen, och rapportavslöjandet om vilket man kan läsa här, eller direkt på svt.se; så framstår FRA ingalunda som guds bästa barn. Den bild man får är snarare den av en organisation med tämligen avsevärda mängder ordentligt smutsig byk.

Kanske rentav skum och olaglig.

Men en sak skriver han som är värd att ta ad notam:

”Inte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de skriver om sina attentat i sina mejl. Det passar kanske i ett kåseri, men inte i verkligheten.”

Och det låter ju bra. Det stämmer också väl överens med vad en skäligen enig kritikerkår har sagt om det argumentet.

Vad beträffar möjligheten till ändamålsglidning så är Carl B Hamilton inte främmande för den idén. Det visar han i alla fall med all önskvärd tydlighet när han i ett tidigare inlägg i ”Hamiltons Blandning” föreslår att den svenska Tchadstyrkan skall finansieras med biståndspengar. Det är närmast ett skolboksexempel på ändamålsglidning. Vad gäller kabelspaningen så är det väl som Blogge Bloggelito skriver:

”Kablarna kopplas in för ett syfte idag, men kommer att användas för ett annat i morgon – det är redan givet att så kommer att ske, det är bara att läsa i den tidigare historien.”

Risken för ändamålsglidningen i vårt samhälle kan även illustreras av en liten historeilektion. Här är ett utdrag ur Milton Mayers utmärkta bok ”They Thought They Were Free — The Germans 1933 – 45”.

– R

 

Varför skall jag tro på Carl B Hamilton?

I sin återkommande spalt ”Hamiltons Blandning” på Folkpartiets hemsida, påstår Carl B Hamilton att ”Det finns hot och signalspaning skyddar”. Min fråga är: varför skall jag tro på detta påstående?

I stark kontrast till Carl B Hamiltons påstående står ett yttrande av Magnus Norell i DN 17/6-08 där han säger:

”Det finns ingen hotbild mot Sverige som kan motivera FRA-lagen. Dessutom kommer systemet inte att fånga upp några terrorister.”

Magnus Norell är forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, med inriktning på terrorism, Carl B Hamilton är nationalekonom.

Carl B Hamilton (nationalekonom; ej att förväxla med den fiktive Carl Hamilton, underrättelseagent — vilken kanske hade haft relevanta kunskaper i ämnet signalspaning om han hade existerat.) påstår vidare att:

”Problemen med integritet vid polisens buggning och telefonavlyssning för misstänkt brottslig verksamhet blir större och viktigare problem ur integritetssynpunkt.”

en avvikande uppfattning har SÄPO, som i sitt remissvar till lagförslaget skriver:

”Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslaget om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär.”

SÄPO är — ja, SÄPO. Carl B Hamilton är nationalekonom och folkpartist.

Sedan hävdar Carl B Hamilton att det bara kommer att spanas på stygga utlänningar och inte snälla svenskar, utan:

”Det är istället företeelser som står i fokus, och enskilda personer står som (kontrollerade och godkända) sökord endast i rena undantagsfall.”

Det håller inte Janne Flyghed med om när han skriver:

”Möjligheten till kontroll av icke misstänkta personer är betydande, men det lovar man inte ska ske. Tyvärr är den historiska och internationella erfarenheten på området nedslående. Har det funnits tekniska möjligheter, har dessa så gott som undantagslöst utnyttjats. Förr eller senare.”

Inte heller Patrik Fältström är imponerad, han anser att: ”Lagförslag om FRA är ett uselt lagförslag”. och han påpekar att:

”Strunta i det trams som kommunikation inom och utom landet som det diskuteras om, och bara säga att inhämtning sker. Punkt. Det är ingen skillnad mellan inrikes och utrikes.”

Medan Mark Klamberg skriver att:

”Brottslighet måste bekämpas, men total laglydnad och kontroll kan aldrig uppnås i ett fritt och öppet samhälle. FRA-förslaget ger associationer till det Orwellska samhället, varför det bör förkastas.”

Janne Flyghed är kriminolog vid Stockholms Universitet, Patrik Fältström är medlem i regeringens råd för IT-frågor och expert på internet, Mark Klamberg är doktorand i folkrätt och Carl B Hamilton är nationalekonom, folkpartist och lojal mot sin partilinje.

Så SÄPO, terroristforskare och folkrättsexperter dömer ut FRA-lagen som meningslös, integritetskränkande och potentiellt samhällsfarlig. För att inte nämna kostsam. Försvarets Radioanstalt tycker inte helt förvånande att det är en utmärkt lag, och lovar på hedersord — världsapråmiss — att bara spionera på stygga utlänningar. Men varför skulle jag tro på FRA när de redan har erkänt att de avlyssnat i strid mot grundlagen? Och varför sitter inte de ansvariga bakom lås och bom?

Men det är klart att FRA själva tycker att lagen är effektiv och bra. Tänk efter. Här kommer regeringen till ett statligt verk som fått mindre och mindre att göra, och så frågar man:

— Hörnini, tycker ni verkligen att FRA-lagen kommer att göra någon nytta?

Svarar dom då:

1. Nej faktiskt inte, det är nog bäst att skala ner verksamheten, och lägga pengarna på något samhällsnyttigt i stället.
2. Jajamensan! FRA-lagen är essentiell för samhällets, fredens och frihetens bevarande. Ge oss prompt mera stålar och nya, blanka leksaker!

Lite försiktigt uttryckt så är det väl så att det kan tänkas förekomma intressekonflikter när en myndighet skall komma med åsikter angående dess eget existensberättigande.

Under tiden fortsätter Carl B Hamilton att tycka att FRA-lagen är bra, och väljarna är dumma som inte förstår hur bra lagen är. Han gör också sitt bästa för att vara raljant mot ”… alla dessa krypteringsexperter ute i de svenska hushållen som vet att kryptering inte går att knäcka, trots att FRA lyckats massor av gånger!”

Säger Carl B Hamilton ja.

Och han borde ju veta.

Han är ju nationalekonom.

– R

 

Centerpartiet är inte dumma — de har bara otur när de tänker

En källa till ständig glädje är de tankevurpor som de politiska partierna ägnar sig åt när de försöker blanda bort korten för väljarna. Richard Slätt har en blogg där han skriver om ditten och datten. Nu senast när regeringen kuppade igenom FRA-lagen så blev Richard djupt besviken. Så besviken att han uttryckte sig tämligen märgfullt om ett antal centerpartister som röstat för förslaget, i anmärkningsvärd kontrast till deras tidigare kraftfullt framförda ideal och åsikter.

Detta föll nu inte alla på läppen. Särkilt illa vid sig tog Centerpartiets kommunikationschef Lena Forsman. Hon skrev ett brev till Richards chef och berättade att Richard hade skrivit fula ord på sin blogg. Richards chef genmälde att det var Richards blogg och eftersom det råder åsikts- och yttrandefrihet i Sverige så står det honom fritt att ha egna åsikter och sätta dessa på pränt i en blogg.

Man kan fråga sig varför Centerpartiets kommunikationschef plötsligt grips av en oemotståndlig impuls att oombedd informera en chef på Strix Television — där Richard jobbar — om en anställds göranden och låtanden utanför arbetet. Det av Lena Forsman framförda argumentet, när DN tog upp händelsen, att hon ville skydda arbetsgivarens goda namn och rykte, faller på sin egen orimlighet. Skulle Centerpartiet plötsligt bekymra sig för hur Strix Television framstår i media?

Sanningen är väl närmast den att Lena Forsman, och kanske även högre potentater i Centerpartiet, hoppades på att kontakten med Richards chef skulle leda till att Richard ändrade i sin blogg, tonade ner formuleringarna, eller rentav strök inlägg.

Få se nu … det finns ett speciellt ord för när ett lands regering eller dess tillsatta politiker hindrar eller begränsar informationsfödet till allmänheten …

Nåväl. Hela den här incidenten hade bara varit ett av all dessa ymnigt förekommande självmål som de politiska partierna och enskilda politikerna ägnar sig åt med liv och lust, om det inte vore för vad som just lagts upp på Centerpartiets hemsida.

Ironin är tjock nog att skäras med kniv.

– R