Inom Centerpartiet finns det en grupp — Centeruppropet — som har den för utomstående inte särskilt ögonbrynshöjande åsikten att partiet borde följa sitt partiprogram, sina stämmobeslut och det som partiets medlemmar uppfattar som partiets ideologi. För partiledningen är detta så remarkabla åsikter att man anser att ett möte med dissidenterna måste komma till stånd, detta eftersom – och jag citerar Anders Flanking:

För att vi är ett öppet och lyssnande parti. För mig är det en självklarhet att vi ska ta till vara det engagemang som finns i partiet. Däri ligger det även att lyssna på kritik.”

Det låter ju bra, och det förklarar i viss mån varför man vill ha en signalspaningslag; för att bättre kunna lyssna på sina kritiker. Centerpartiet är ju ett lyssnande parti.

Mötet har nu ägt rum, centerpartiets egen notis om mötet är fullkomligt substanslös men går att läsa här för den som ännu inte fått dagens dos av intetsägande politiskt snömos. Betydligt mera kött på benen får man hos Den Liberala Misantropen, som redogör för sin syn på hur mötet gick. Man poängterade särskilt att:

”… en oreglerad signalspaning inte innebär att spionage i tråd mot medborgarna skulle vara laglig – vi har Europakonventionen.”

Så nu har partistyrelsen hört det. Jag hoppas att vi slipper höra Maud Olofsson häva ur sig fler oriktigheter om oreglerad signalspaning i framtiden. Om man påstår saker som är oriktiga så är man antingen en lögnare, eller illa påläst. Eftersom det vore ofint att rent ut kalla Maud Olofsson en lögnare så föredrar jag att tro att hon är illa påläst. Hon kanske bara behöver få det förklarat lite noggrannare.

En sak som tydligen hade helt undgått Centerpartiets uppmärksamhet var eroderingen av förtroendekapitalet, något som måste åtgärdas omedelbart. Det framfördes till partirepresentanterna på mötet att:

”Partiet måste agera, och göra det snabbt.”

På vilket partirepresentanterna svarade:

”… att man endast hade mandat att ta våra synpunkter till det verkställande utskottet, men eftersom grönbetet nu är officiellt utlyst, skulle det dröja till september.”

I september har det gått två månader med dålig press, och centerpartiet är vid det laget — som uttrycket lyder — rökta.

Detsamma gäller för flera av partierna där representanterna fortsätter att torgföra åsikten att väljarna ingenting begriper om FRA-lagen, om signalspaning, om kryptering eller vad stärkt integritetsskydd innebär. Det vore bäst, tycks man mena, om väljarna slutar tänka själva och låter den politiska nomenklaturan bestämma åt dem.

Men arrogant och mästrande toppstyrning är inte en speciellt bra metod för att vinna förtroende. Det är inte hellre ren och skär klantighet, och vissa borde taga ad notam talesättet att:

”Det är bättre att hålla munnen stängd och bli tagen för en idiot, än att öppna den och undanröja varje tvivel.”

Det kommer att gå käpprätt åt pipsvängen för dem, och de har inte förstått det själva än. Oscar Swartz skriver att man är på väg mot avgrunden i full fart när man:

”… är beredd att sänka sina partier, sänka sin egen regering, alienera väljarna, idiotförklara hela journalistkåren och en massa kunniga personer …”

Det finns ett talesätt om att hålla en tiger i svansen. Kontentan är att man kan hålla fast en stund och så länge man har greppet om tigerns svans, så kommer den inte åt en. Men ju längre man håller, desto argare blir tigern och desto värre kommer det att gå för den som håller när han väl släpper. Och förr eller senare så släpper han. Eller tappar greppet.

Tappar greppet om svansen på en rasande svensk tiger.

– R

Ibland händer det sig att slumpens skördar resulterar i ett riktigt saftigt köttben (blandade metaforer, jag vet). I det här fallat är det e-korrespondens mellan Micke Trolin och Gunnar Andrén (fp) som har resulterat i den senares ilska. Micke berättar på sin blogg vad som har hänt:

Som av en händelse råkade min sammanboende att svara på en e-post, från en lokalordförande, Per Sjölin, i Luf i Skellefteå till alla på den ursprungliga sändlistan (stora delar av folkpartiet). Lokalordföranden utsedde den enda folkpartist som röstade nej till FRA-lagen, Maria Lindborg, till hedersmedlem. Detta fick riksdagsledamoten Gunnar Andrén (fp) att svara min sammanboende med e-post ”bara” till henne.”

Micke Trolin underrättar Expressen, som rapporterar, och publicerar därefter brevet på sin blogg och resultatet låter inte vänta på sig. Gunnar Andrén ringer till Micke Trolin och är upprörd. Mycket upprörd. Han kallar tilltaget för ”gestapometoder” och anser att tilltaget var kränkande. Telefonsamtalet finns transkriberat här. Där finns även samtalet att ladda ner som ringsignal till mobilen, och hur mycket jag än är motståndare till märkliga ringsignaler i mobiltelefoner, så måste jag erkänna att det kliar i mina fingrar just nu.

FRA-chefen, Ingvar Åkesson, har ju bekräftat att det är bland annat politikernas korrespondens som kan vara intressant att spio… spana på, så det är ju lite märkligt att en ja-röstande politiker blir så fruktansvärt upprörd av att folk får läsa hans brev. Men det kan ju vara så enkelt att Gunnar Andrén (fp) helt enkelt inte har förstått FRA-lagen. Att döma av hans uttalanden på Politikerbloggen så verkar han i alla fall inte vara fullt på det klara med vad brevhemligheten egentligen innebär. Man kanske skulle förklara lite tydligare för honom.

Sedan läser jag till min oförställda munterhet att partipiskan har blivit ett fall för arbetsmiljöverket. Bakgrunden är den psykiska mobbning som vissa riksdagsmän fick utstå från respektive partiledning inför FRA-omröstningen.

Glöm inte att idag är det torsdag. Då är det bland annat Bananrepublikfest på mynttorget i Stockholm kl 17 -19, därefter drar festen vidare till Café Opera där Stekare mot FRA utlovar raj-raj till tidigt på morgonen. Ett strålande tillfälle att rulla hatt för den goda sakens skull.

– R

Någonting som gör Den Arge Bloggaren — som sitt namn till trots är en ganska fridsam sort — riktigt arg är när han blir idiotförklarad. Faktum är att ganska många svenskar idag har anledning att vara ilskna över detta. Våra folkvalda politiker har nämligen inga högre tankar om de människor som sett till att de kommit till makten. Som tidigare skrivit så anser Fredrik Reinfeldt att en stor del av svenskarna är ”mentalt handikappade”, så gott som varenda politiker som röstade ja till FRA-lagen har nu fått tillfälle att säga att dom inte tror att folk begriper vad lagen handlar om — andra argument tycks saknas helt. Utom möjligen det vid det här laget i sank skjutna argumentet om skydd av svensk trupp i utlandet.

Efter gårdagens magnifika utspel att svenskar kritiska mot FRA-lagen är en hop ”egotrippade gaphalsar”, så kommenterar nu Ingvar Svensson (kd) på sin egen blogg kommentarerna till denna hans smutskastning av väljarkåren med att hävda att: ”… ingen av er begriper hur parlamentariska system fungerar.” Därefter visar han med all önskvärd tydlighet att han inte begriper hur det parlamentariska systemet i Sverige fungerar, och avslutar med: ”Men så sofistikerade resonemang går väl inte hem hos detta auditorium.”

Sten Tolgfors har ”chattat” hos Expressen. En vanlig Expressenchatt består i att folket får ställa frågor till någon, vilken besvarar ett urval av dessa. Sten Tolgfors sk. ”chatt” var anmärkningsvärd i det att inga frågor egentligen blev besvarade. Kära politiker; vi märker när ni smiter undan frågorna, det gör oss irriterade.

Tomas kommeterar chatten här, Drottningsylt kommenterar också precis som Scaber_Nestor. Herr Klokbok hittar något som förhoppningsvis är en felsägning, men min inneboende cyniker tror nog att det tyvärr är en förlupen sanning.

Olof Lavesson (m) har fått väldigt många brev. Så många att han tycker det blir jobbigt: ”… eftersom jag antingen riskerar missa viktiga mail bland alla era massmail.” Jag förstår att det är en hel del och i sanningens namn så är jag lite tveksam till metoden att skicka massbrev via ett webbformulär, men Olof Lavesson borde kanske i ett par sekunder reflektera över det faktum att det är inte han som bestämmer vad som är viktigt. Om många tusen väljare tycker att en fråga är viktig; då är den viktig. Att avfärda sina väljare med en raljerande handviftning bygger inte förtroende.

Genom dessa exempel ser man även hur ordet politikerförakt har råkat ut för en betydelseglidning. Från att ha betytt ”folkets förakt för sina valda politiker” så har det alltmer blivit ett ord som definierar vad politikerna känner gentemot väljarna.

Förakt.

– R

Om vi börjar från toppen med Fredrik Reinfeldt, som i sin bok ”Det sovande folket” kallar svenskarna för: ”… mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”, så anser han att ”alla tjänar på om debatten lägger sig”. Han har ingen lust att debattera just nu och är av den meningen att kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Detsamma tycker Mats Brännström (c) i DN; ”FRA-debatten har blossat upp beroende på att många inte haft tillräckliga kunskaper i olika frågor”. Klartext: Gemene man begriper inte viken fin, bra och nyttig lag det är är. Han säger också i en magnifik underdrift av närmast episka propotioner: ”Tyvärr står inte hela partiet bakom lagen”. Hans åsikt verkar vara att kritikerna inte har förstått FRA-lagen

FRA visar hur viktigt man tycker att meddelarskyddet är genom att beordra JK att ta reda på vem som läckt uppgifter till rapport. Polisen skall nu utreda. Smidigt.

Ingvar Svensson (kd) kallar på sin blogg de svenska väljarna för ”egotrippade gaphalsar. Hett tips från coachen; att idiotförklara sina väljare är inte världens smartaste drag för en riksdagsman i ett parti nära 4%-spärren. Hans åsikt är — uppenbarligen — att kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Carl B Hamiltons (fp) åsikt om ändamålsglidning är inte bara att det inte kommer att ske; han ser den till och med som eftersträvansvärd i vissa fall. Föga förvånande anser han att kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Johan Pehrsson (fp) anser att kampanjen mot FRA-lagen är lönlös, och lever dessutom under villfarelsen att bara man förklarar tillräckligt noga så finns det ett stöd. Han tycker också att: ”Det känns jättekonstigt att det kommer (en debatt) nu. Jag tycker att vi har haft en bra debatt innan.” (sic!) Bristen på stöd beror alltså på att — ni gissade rätt — kritikerna inte har förstått FRA-lagen.

Det här är våra förtroendavalda.

Har de ert förtroende längre? Om inte så visa det på Bananrepublikfesten, och/eller Stekare mot FRA den 3:e juli. Som Oscar Swartz skriver : ”Revolt mot kontroll- och makthungriga människor som inte förstår vilka gränser de har att röra sig inom är ett måste nu.”

– R

Så låt oss säga att regeringen inte bara polerar upp FRA-lagen. Låt oss anta att regeringen gör avbön, drar tillbaka lagen och ber svenska folket om ursäkt. Vad gör vi då?

Skall vi säga ”duktig regering”, klappa den på huvudet och låta saker och ting rulla vidare i gamla hjulspår? Skall vi med barsk röst ta regeringen i herrans tukt och förmaning så att den inte hittar på några dumheter i framtiden?

Det räcker inte.

Skall vi hålla debatten levande i två år, påminna varandra om FRA-lagen, kasta våra röster i enlighet med vår övertygelse och nöja oss med ett blockskifte?

Det räcker inte.

Vad som krävs är att det svenska folket en gång för alla visar vem som är herre och vem som är hund i det svenska huset. Regeringen skall falla, den måste falla och den måste falla hårt. Vad som krävs är inte en match som slutar 4-3, vad som krävs är förkrossande total utklassning, och därefter förnedring av de fallna.

Svenska folket har den här chansen att skicka en otvetydig signal till denna och kommande regeringar; all makt i Sverigen utgår från folket. I det ögonblick den inte gör det lever vi i en de facto diktaturstat. Vi vill inte ha en politisk nomenklatura som trampar på våra fri- och rättigheter. De folkvalda skall lära sig sin plats i hackordningen, och den platsen är under folket.

Många har sagt att de tänker stanna hemma nästa val. Det vore ett misstag. Alla skall gå till vallokalen, ta en valsedel för valfritt parti och rösta.

Men innan man avlägger sin röst på ett parti som är motståndare till FRA, så ta röstsedeln, gå ut genom dörren, visa upp den för alliansrepresentanterna som står där och delar ut valsedlar, och säg till dom:

— Det här hade kunnat vara en röst på er, om det inte vore för FRA.

Vi måste markera för kommande regeringar hur det går om man ens försöker sig på att urholka fri. och rättigheter, eller åsidosätta grundlagen. Vi måste — på ren svenska — skrämma skiten ur kommande regeringar så att ingen får för sig att det går att smyga in en uppsminkad FRA-lag om några år.

Protestera ofta och mycket, håll dig informerad, nätverka, skicka e post till politikerna, gå på manifestationer och demonstrationer. Håll trycket på regeringen så länge det bara går. Kom till Stockholm den 16e September och visa regeringen hur den svenska knytnäven ser ut när den väl har lämnat fickan.

Folket skall inte behöva frukta sin regering, däremot vore det bra om regeringen lärde sig att frukta folket. Den sitter trots allt och regerar på väljarnas nåder.

– R

Förutom att trycka på JA-knappen alltså.

Om vi börjar med Carl Bildt så försöker han i sin senaste försvarsdrapa för FRA motivera kabelspaning med att:

”… under andra världskriget kunde [vi] lyssna till den tyska militära trafik som gick på kablar genom Sverige och sedan också dechiffrera en betydande mängd av den.”

Observera att han skriver ”en betydande mängd”, alltså inte allt. Detta var för 60 – 70 år sedan. Krypteringstekniken har tagit ett antal språng sedan dess, och det ligger i krypteringens natur att det är lättare — mycket lättare — att kryptera än att dekryptera. Läs gärna den här lilla artikeln om kryptering och reflektera en stund över möjligheten att signaltrafiken är större idag än under andra världskriget. Carl Bildt har helt enkelt inte hängt med i utvecklingen.

Så är det!

Lika illa ställt är det för Carl B Hamilton (fp) som även han hänvisar till gamla tider. och Anders Tilly (kd) tycker att väljarnas åsikter har sin grund i: ”… okunskap och ett bristande intresse för allt som har med försvaret att göra.” (sic!)

Om antalet bloggar, tidningsartiklar, demonstrationer och mediabevakning tyder på ett ”bristande intresse” så undrar jag hur världen skulle se ut om folk plötsligt började intressera sig för frågan.

Ingvar Åkesson på FRA har i sin försvarsartikel i SvD glömt en av de viktigaste punkterna när det gäller desinformation; ljug inte om sådant som lätt kan kontrolleras. Han känner sig missförstådd och frågar:

”Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas?”

Det är en bra fråga. Varför bemöts debattglada lekmän — till exempel politiker — med respekt av regeringen, medan erfarna yrkesmän avfärdas. Till exempel Terroristforskare på FOI, Regeringens egna IT-råd, Kriminologer, Folkrättsexperter och historiker med förflutet i FRA. För att inte tala om Registernämnden, Kammarrätten, Datainspektionen, Rikspolisstyrelsen, SÄPO, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten och Lagrådet. Märkligt, i sanning.

Ingvar Åkesson har dessutom fått för sig att ”får inte spana” = ”kan inte spana”. Rick Falvinge (pp) rycker välvilligt till läsarens undsättning och korrigerar ett antal punkter i artikeln. Patrik Fältström, medlem i regeringens råd för IT-frågor och expert på internet, är inte heller överens med Ingvar Åkesson, och redogör för detta i ett antal poster i sin blogg: Till exempel, What is to be collected? och Not listening to communication between patries in Sweden.

För övrigt noterar jag att Carl Bildt har samma visuella tema på sin WordPress-blogg som jag har. Jag måste sålunda byta omedelbart, eller stå där med skammen.

– R

Ett argument för FRA-lagen som framfördes av Carl B Hamilton (nationalekonomen, ej att förväxla med den fiktive underrättelseofficeren) var att lagen var viktig för att kunna skydda svensk personal på utlandsuppdrag; signalspaning i kabel skulle alltså kunna ge underrättelser om attentat mot utlandstrupp. Detta argument har även framförts av försvarsminister Sten Tolgfors. Tänk om det ändå vore sant. För det är det inte.

I Svenska Dagbladets nätupplaga så dementeras dessa uppgifter av ingen mindre än Generaldirektören för Försvarets radioanstalt, Ingvar Åkesson. Han säger:

”… sannolikheten [är] liten för att afghanska talibaner skulle mejla om ett eventuellt attentat mot svenska trupper via en kabel där informationen kan snappas upp av FRA.

– Det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna där sker mest i etern, säger Ingvar Åkesson.”

Han är dessutom inte så lite bitter över det svaga stöd som han anser att FRA får från regeringshåll. Hans trovärdighet vad beträffar signalspaning torde dock vara magnituder större än den hos en av partipiskan hårt tuktad nationalekonom.

Samtidigt på DN-Debatt försöker förre överdirektören för FRA, Anders Wik förklara hur bra lagen är och hur ädla och laglydiga de är som sitter och spion … spanar på trafiken:

FRA får inte bryta mot lagen och FRA gör det inte heller. Att kalla signalspaning för spioneri och FRA:s tjänstemän för agenter och spioner är journalistiskt effektfullt, men också ett sätt att måla upp verksamheten som skum och olaglig.”

Men snälla Anders Wik, enligt ”SOU 2003:30 — “Försvarets Radioanstalt, en översyn” som refereras av Rick Falkvinge här, och enligt den vid det här laget tämligen ryktbara ljudupptagningen (transkriberad här) där du erkänner brott mot grundlagen, och rapportavslöjandet om vilket man kan läsa här, eller direkt på svt.se; så framstår FRA ingalunda som guds bästa barn. Den bild man får är snarare den av en organisation med tämligen avsevärda mängder ordentligt smutsig byk.

Kanske rentav skum och olaglig.

Men en sak skriver han som är värd att ta ad notam:

”Inte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de skriver om sina attentat i sina mejl. Det passar kanske i ett kåseri, men inte i verkligheten.”

Och det låter ju bra. Det stämmer också väl överens med vad en skäligen enig kritikerkår har sagt om det argumentet.

Vad beträffar möjligheten till ändamålsglidning så är Carl B Hamilton inte främmande för den idén. Det visar han i alla fall med all önskvärd tydlighet när han i ett tidigare inlägg i ”Hamiltons Blandning” föreslår att den svenska Tchadstyrkan skall finansieras med biståndspengar. Det är närmast ett skolboksexempel på ändamålsglidning. Vad gäller kabelspaningen så är det väl som Blogge Bloggelito skriver:

”Kablarna kopplas in för ett syfte idag, men kommer att användas för ett annat i morgon – det är redan givet att så kommer att ske, det är bara att läsa i den tidigare historien.”

Risken för ändamålsglidningen i vårt samhälle kan även illustreras av en liten historeilektion. Här är ett utdrag ur Milton Mayers utmärkta bok ”They Thought They Were Free — The Germans 1933 – 45”.

– R