Myndigheten vi skall lita på är Myndigheten som trotsar offentlighetsprincipen. En princip som är en grundläggande princip för svensk rättskipning och offentlig förvaltning. En princip som skall göra det svårare för myndigheter att gömma sin smutsiga byk för press och allmänhet. Myndighetens förre överdirektör ber oss förstå att Myndigheten inte får bryta mot lagen och därför inte gör det heller. Detta skall vi lita på, trots att samme tidigare överdirektör själv har erkänt att Myndigheten systematiskt brutit mot grundlagen; vilket även rapporterats i media.

Försvarsministern ber oss lita på Myndigheten, den kommer inte att ägna sig åt vanlig brottsbekämpning; den får inte lämna uppgifter till polisen. Vi skall lita på detta trots att rikskriminalen meddelar att de har ”en viss samverkan” med Myndigheten.

Myndighetens nuvarande chef ber oss lita på Myndigheten. Myndighetens verksamhet — säger han i en tidningsintervju — är betydelsefull för Sveriges utlandsstyrkor, till exempel vad beträffar säkerhetsläget i Afghanistan. Lita på vad Myndighetens chef säger, även om han för två veckor sedan sade att argumentet om skydd av svensk trupp i Afghanistan inte var ett bra argument. Lita blint på Myndigheten.

Lita blint på myndigheten. Myndigheten vill oss alla väl. Att Datainspektionen skall granska Myndigheten är en ren formsak. Lita blint på Myndigheten, SÄPO-granskningen kommer att visa att dess vandel är ren.

Vi skall lita på Myndigheten, den kommer att ha strikta direktiv. Myndigheten vill bara vårt eget bästa. Myndigheten kommer att strikt följa de direktiv som regeringen ger den och aldrig bryta dessa. En demokratiskt vald riksdag vill ju bara sina medborgares bästa. Något annat vore otänkbart.

Information hos Myndigheten är säker. Myndigheten läcker inte. Och om Myndigheten skulle läcka, så skall den se till att läckan åker fast. Myndigheten tycker att meddelarskyddet är viktigt, men inte så viktigt som myndighetens anseende.

Och om det otänkbara skulle inträffa att regeringen ger Myndigheten direktiv — strikta direktiv — att börja spana på landets medborgare, så kommer Myndigheten att vägra utföra dessa direktiv, ty Myndigheten är god och ädel och har kurage nog att gå emot den riksdag som ger den order.

Myndigheten vill inte läsa dina brev, bara se vad det står i dem.

– R

Åkesson alltså. Han har pratat med DN, och han bekräftar att FRA samlar hemlisar som de byter mot andra länders hemlisar. Men de länder man handlar med:

… rör sig bara om demokratier, och all information samlas i första hand in för att gagna svenska intressen.”

En följdfråga blir då; vad menar Åkesson med demokratier? Konstitutionella monarkier som Sverige, republiker som USA? Räcker det med att det förekommer demokratiska val? Vilka kriterier skall uppfyllas för att FRA skall sätta sin demokratistämpel på en handelspartner? Om FRA anser att det gagnar svenska intressen så kanske man kan glida en smula på demokratibegreppet.

Vilken information är FRA ute efter? Åkesson upprepar:

FRA ska inte spana på svenska folket. (…) Den svenska informationen ska sållas bort med hjälp av speciella sökbegrepp, fortsätter han.”

Men snälla, snälla Ingvar. För att kunna sålla bort, så måste FRA applicera sökbegrepp på brevet ifråga. Det är då ni kollar vad som står i brevet. Det är det vi inte gillar. Vi struntar i att ni inte låter mänsklig personal läsa brevet. Vi struntar i att det bara är er jättestora dator som har smakat på innehållet, och vi anser precis som lagrådet att:

”… detta intrång, i motsats till vad som anges i lagrådsremissen men i enlighet med vad som har anförts av vissa remissinstanser, sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken och inte först när ett visst meddelande avskils för analys genom sökbegreppen. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling.

Sedan säger Ingvar om sina magiska ofelbara sökbegrepp:

”Det handlar sällan om enskilda ord, utan om begrepp som är uppbyggda av flera delar. Alla delar måste stämma för att det ska bli träff.

- Om man till exempel sprider massförstörelsevapen kan det vara kemiska formler, som kan sättas i samband med vissa organisationer.”

Men snälla, snälla, snälla Ingvar. Detta förutsätter ju att terroristerna skriver sina meddelanden i klartext, vilket väl ändå måste anses falla på sin egen orimlighet. Och ja, även kemiska formler krypteras, trots att de för en lekman redan är en radda med siffror och bokstäver. Och nej dekryptering är numera inte att anse som möjlig inom ett rimligt tidsperspektiv. Har du dessutom glömt vad du själv har sagt? Det var visseligen nästan två veckor sedan, men jag tvivlar starkt på att omständigheterna har förändrats i särskilt hög grad SvD 28/6:

”Samtidigt tar (Ingvar Åkesson) avstånd från ett av argumenten för lagen, nämligen att kabelspaning skulle skydda svenska soldaters i Afghanistan. (…) enligt FRA-chefen är sannolikheten liten för att afghanska talibaner skulle mejla om ett eventuellt attentat mot svenska trupper via en kabel där informationen kan snappas upp av FRA.

– Det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna där sker mest i etern.”

Det du säger idag står i anmärkningsvärd kontrast till detta uttalande på flera punkter. DN 10/7:

”… tvärt emot vad vissa kritiker säger är spaningen, enligt (Ingvar Åkesson), betydelsefull för Sveriges utlandsstyrkor.

- Det finns mycket, mycket information på det som vi kallar för det globala nätet, till exempel om säkerhetsläget i Afghanistan. Den kan vi komma åt genom den här kabelaccessen. Tro det eller ej, det är väldigt mycket trafik som går genom Sverige.”

Jodå vi tror på att väldigt mycket trafik går genom Sverige. Vi vet också att väldigt mycket trafik som går mellan svenskar, inom Sverige, passerar över gränsen och därmed blir lovligt byte för FRA:s superdator. Det är det vi inte gillar.

Vi vet att ni tänker köra våra brev genom era ”sökbegrepp” det är det som är intrånget och det är det vi inte gillar.

– R

Nu lovar socialdemokraterna tillsammans med miljöpartiet att om man bara får makten 2010 så skall man riva upp FRA-lagen. Vänsterpartiet får inte vara med och leka i denna tänkta regering. Eller kanske de inte vill vara med? För när (s) och (mp) lovar att riva upp, så gör de det med en liten caveat; man vill — som Mona Sahlin säger:

”… (tillsätta) en ny parlamentarisk utredning efter en eventuell valseger och den börjar om från noll (…) reglera detta på ett helt annat sätt vad gäller behov, proportionalitet och effektivitet.”

Den Arge Bloggaren tycker att (mp) har handlat en smula förhastat och är djupt skeptisk till att Mona Sahlin menar något annat än att sockra den beska medicinen lite till, för att se om den kanske går ner då, åsikter som han är långt ifrån ensam om.

Fredrik Reinfeldt är även han måttligt imponerad av Mona Sahlins utspel, och låter inte tillfället gå förlorat att — något magsurt — påpeka allt egentligen är sossarnas fel eftersom:

FRA bad den förra socialdemokratiska regeringen om en teknikneutral lagreglering av signalspaningen, eftersom den övervägande delen av den elektroniska kommunikationen i dag går i kabel i stället för som förr genom etern.”

Sedan kryper det fram från att vi behöver FRA-lagen för att kunna spionera på ryssarna. Jajamensan, det är den onde ryssen som är målet. Men inte ryssen egentligen, FRA skall bara ha ryssens hemlisar som bytesvara när de byter hemlisar med andra länder. Till exempel USA. På så sätt kan man få reda på vad som händer i Tchad, och då kan man skydda de svenska trupperna där.

Jaha.

Blogge sammanfattar briljant:

”Alltså: för att skydda svensk militär i ett land tusentals mil från Sverige anses det finnas ett behov av att implementera ett system som per definition överträder den grundlagsskyddade rätten till privat kommunikation, de mänskliga rättigheterna och den liberala demokratins fundamenta.

Nu vet jag inte vad fan vi har i Tchad att göra, men grundtanken med ett militärt försvar är inte att människorna ska offras för att skydda militären, utan att militären ska arbeta för att skydda människorna och deras demokrati, därtill primärt som ett invasionsförsvar i det egna hemlandet.”

Jag kunde inte skrivit bättre själv. Andra vars uttrycksförmåga överträffar Den Arge Bloggarens finns att läsa här, där SvD har samlat ett antal välskrivna texter. Gissningsvis blir den sidan ganska flitigt länkad de närmaste dagarna.

Nu är det så att jag är och har alltid varit tveksam till enfrågepartier. Eller fåfrågepartier. Men det kommer förr eller senare till den punkten att en fråga blir viktigare än alla andra, och då kanske ett enfrågeparti plötsligt är ett tänkbart alternativ. Helt klart är i alla fall att den politiska kartan i Sverige kommer inte att vara sig lik efter nästa val. Kanske tidigare än så. Man skulle kanske uppväcka Gustav Vasa från de döde och låta honom leda en marsch mot Stockholm. Till exempel den 16:e september.

Något annat återstår väl knappast i ett land där politikerna föraktar sina väljare.

– R

Egentligen är förtroendekapital precis som vilka pengar som helst. Man sliter och släpar; knegar i sitt anletes svett för att bygga upp en liten hög med pengar att använda en regnig dag. Sedan kommer de oförutsedda utgifterna och då är det bra att ha lite undanstoppat, och vilken valuta man än väljer så gäller en och samma pricip; ju mer man har undanstoppat desto säkrare sitter man när tillvaron blir svajig.

Men det håller inte att bara ösa ur börsen, den måste fyllas på med jämna mellanrum.

Just nu har politikerna spenderbyxorna på. ”Lita på oss” skriker de, men fler och fler frågar sig varför. Vad har politikerna gjort för att förtjäna förtroende? Det är idag lättare än någonsin att kontrollera fakta, och när riksdagsmän gång på gång talar osant, glider på sanningen, tiger och dumförklarar väljarna, så lever man på lånat kapital.

Och snart är det dags att betala tillbaka.

Förtroendet för politkerna är på botten och det gäller alla frågor, för förtroendet gäller personen snarare än frågan. Det gäller alla politiker för förtroendet är även knutet till förtroenduppdraget. Det hörs nästan på namnet.

Varför skulle jag tro på vad Maud Olofsson säger om miljön, hon vet ju inte vad som står i Sveriges grundlag eller Sveriges regeringsform. Eller så ljuger hon. Vilket som är värst — okunnighet eller lögnaktighet — kan kvitta

Varför skulle jag tro på Nyamko Sabuni när hon skriver om att Sahlins integrationspolitik gynnar Sverigedemokraterna? Hon behandlar väljarna som mindre vetande, och far med osanning om hur trådburen signalspaning kommer att gå till.

Varför skulle jag tro på Sten Tolgfors, som ljuger om att massavlyssning inte skulle vara tekniskt eller juridiskt möjlig?

Nästa steg i tankekedjan blir: ”Varför skulle jag tro på vad någon politiker säger, de ljuger ju hela bunten?”

Man skulle ju kunna tro att politikerna själva insåg detta, men den senaste tidens lögner, mästrande och rena dumheter gör att slutsaten blir att politikerna inte begriper hur illa ute de är. Årtiondens ackumulerade förtroendekapital spenderas som om det vore en outsinlig källa av goodwill. Lita på regeringen, säger de. Regeringen är god, vill alla väl, och kommer så alltid att förbli. Generaldirektören för FRA, Ingvar Åkesson, skriver:

”(massavlyssning är) …En vidrig tanke. Hur kan man tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”

och visat därmed att han sov på historielektionerna. Eller försöker intala sina läsare att historen aldrig upprepar sig. Regeringens historiekunskaper verkar det vara lika illa ställt med.

Om politikerna skall ha någon chans att undgå en förtroendekonkurs så krävs att man börjar tala sanning, slutar dumförklara väljarna, slutar svamla och lägger korten på bordet.

– R

Starka ord, eller hur?

Den Arge Bloggaren skall nu förklara hur han har kommit fram till denna oomkullrunkeliga sanning.

Sten Tolgfors säger i dagens SvD Inrikes att:

”Massavlyssning är inte tekniskt möjligt, inte juridiskt möjligt och inte heller praktiskt möjligt. (…) Det är inte så att man går igenom och läser alla mejl, utan FRA har sökbegrepp som plockar ut exakt rätt mejl. Det är inte så att om någon skriver ”bomb” så blir det träff. Det är bara de mejl som möter sökbegreppen som tas hem för mänsklig läsning, resten passerar.”

Osant. Massavlyssning är tekniskt möjlig tack vare den gigantiska dator som regeringen lät FRA köpa redan innan lagen klubbats igenom; den lag som gör det juridiskt möjligt och som inte till så ringa del är en orsak till den Arge Bloggarens ilska. Man har sökbegrepp som plockar ut exakt rätt mejl. Detta betyder att man måste applicera ett sökbegrepp på varje mejl, annars är det inte sökning utan slumpmässigt urval. Mänsklig läsning har ingenting med saken att göra, det är sökningen som är intrånget. Detta vet Sten Tolgfors, men han påstår annorlunda.

Teflonminne har en snygg analogi som vem som helst borde begripa:

”… (det är som om) varje brev som skickas till eller från Sverige sprättas upp av en maskin som tittar ned i det och kollar efter suspekt innehåll för att sedan återförsegla det med perfekt precision så att mottagaren aldrig på något sätt skulle kunna se att det någonsin blivit öppnat.”

Detta vet naturligtvis Sten Tolgfors, men han tycks tro att väljarna är idioter. Det borde ha gått upp för Tolgfors — och hela regeringen för den delen — att väljarna är trötta på att dumförklaras. Väljarna begriper vad signalspaning är, men väljarna begriper också att som argument för massavlyssning så brister det. Om Sten Tolgfors har läst en enda tidning, en enda blogg, ett enda e-brev eller sett en enda nyhetsutsändning, så känner han naturligtvis till detta. Men han hävdar motsatsen.

Den som berättar något som denne vet inte är sant, far med osanning; han ljuger. Den som ljuger är en lögnare, och den som ljuger i det här fallet är Sten Tolgfors.

– R

Inom Centerpartiet finns det en grupp — Centeruppropet — som har den för utomstående inte särskilt ögonbrynshöjande åsikten att partiet borde följa sitt partiprogram, sina stämmobeslut och det som partiets medlemmar uppfattar som partiets ideologi. För partiledningen är detta så remarkabla åsikter att man anser att ett möte med dissidenterna måste komma till stånd, detta eftersom – och jag citerar Anders Flanking:

För att vi är ett öppet och lyssnande parti. För mig är det en självklarhet att vi ska ta till vara det engagemang som finns i partiet. Däri ligger det även att lyssna på kritik.”

Det låter ju bra, och det förklarar i viss mån varför man vill ha en signalspaningslag; för att bättre kunna lyssna på sina kritiker. Centerpartiet är ju ett lyssnande parti.

Mötet har nu ägt rum, centerpartiets egen notis om mötet är fullkomligt substanslös men går att läsa här för den som ännu inte fått dagens dos av intetsägande politiskt snömos. Betydligt mera kött på benen får man hos Den Liberala Misantropen, som redogör för sin syn på hur mötet gick. Man poängterade särskilt att:

”… en oreglerad signalspaning inte innebär att spionage i tråd mot medborgarna skulle vara laglig – vi har Europakonventionen.”

Så nu har partistyrelsen hört det. Jag hoppas att vi slipper höra Maud Olofsson häva ur sig fler oriktigheter om oreglerad signalspaning i framtiden. Om man påstår saker som är oriktiga så är man antingen en lögnare, eller illa påläst. Eftersom det vore ofint att rent ut kalla Maud Olofsson en lögnare så föredrar jag att tro att hon är illa påläst. Hon kanske bara behöver få det förklarat lite noggrannare.

En sak som tydligen hade helt undgått Centerpartiets uppmärksamhet var eroderingen av förtroendekapitalet, något som måste åtgärdas omedelbart. Det framfördes till partirepresentanterna på mötet att:

”Partiet måste agera, och göra det snabbt.”

På vilket partirepresentanterna svarade:

”… att man endast hade mandat att ta våra synpunkter till det verkställande utskottet, men eftersom grönbetet nu är officiellt utlyst, skulle det dröja till september.”

I september har det gått två månader med dålig press, och centerpartiet är vid det laget — som uttrycket lyder — rökta.

Detsamma gäller för flera av partierna där representanterna fortsätter att torgföra åsikten att väljarna ingenting begriper om FRA-lagen, om signalspaning, om kryptering eller vad stärkt integritetsskydd innebär. Det vore bäst, tycks man mena, om väljarna slutar tänka själva och låter den politiska nomenklaturan bestämma åt dem.

Men arrogant och mästrande toppstyrning är inte en speciellt bra metod för att vinna förtroende. Det är inte hellre ren och skär klantighet, och vissa borde taga ad notam talesättet att:

”Det är bättre att hålla munnen stängd och bli tagen för en idiot, än att öppna den och undanröja varje tvivel.”

Det kommer att gå käpprätt åt pipsvängen för dem, och de har inte förstått det själva än. Oscar Swartz skriver att man är på väg mot avgrunden i full fart när man:

”… är beredd att sänka sina partier, sänka sin egen regering, alienera väljarna, idiotförklara hela journalistkåren och en massa kunniga personer …”

Det finns ett talesätt om att hålla en tiger i svansen. Kontentan är att man kan hålla fast en stund och så länge man har greppet om tigerns svans, så kommer den inte åt en. Men ju längre man håller, desto argare blir tigern och desto värre kommer det att gå för den som håller när han väl släpper. Och förr eller senare så släpper han. Eller tappar greppet.

Tappar greppet om svansen på en rasande svensk tiger.

– R

Så låt oss säga att regeringen inte bara polerar upp FRA-lagen. Låt oss anta att regeringen gör avbön, drar tillbaka lagen och ber svenska folket om ursäkt. Vad gör vi då?

Skall vi säga ”duktig regering”, klappa den på huvudet och låta saker och ting rulla vidare i gamla hjulspår? Skall vi med barsk röst ta regeringen i herrans tukt och förmaning så att den inte hittar på några dumheter i framtiden?

Det räcker inte.

Skall vi hålla debatten levande i två år, påminna varandra om FRA-lagen, kasta våra röster i enlighet med vår övertygelse och nöja oss med ett blockskifte?

Det räcker inte.

Vad som krävs är att det svenska folket en gång för alla visar vem som är herre och vem som är hund i det svenska huset. Regeringen skall falla, den måste falla och den måste falla hårt. Vad som krävs är inte en match som slutar 4-3, vad som krävs är förkrossande total utklassning, och därefter förnedring av de fallna.

Svenska folket har den här chansen att skicka en otvetydig signal till denna och kommande regeringar; all makt i Sverigen utgår från folket. I det ögonblick den inte gör det lever vi i en de facto diktaturstat. Vi vill inte ha en politisk nomenklatura som trampar på våra fri- och rättigheter. De folkvalda skall lära sig sin plats i hackordningen, och den platsen är under folket.

Många har sagt att de tänker stanna hemma nästa val. Det vore ett misstag. Alla skall gå till vallokalen, ta en valsedel för valfritt parti och rösta.

Men innan man avlägger sin röst på ett parti som är motståndare till FRA, så ta röstsedeln, gå ut genom dörren, visa upp den för alliansrepresentanterna som står där och delar ut valsedlar, och säg till dom:

— Det här hade kunnat vara en röst på er, om det inte vore för FRA.

Vi måste markera för kommande regeringar hur det går om man ens försöker sig på att urholka fri. och rättigheter, eller åsidosätta grundlagen. Vi måste — på ren svenska — skrämma skiten ur kommande regeringar så att ingen får för sig att det går att smyga in en uppsminkad FRA-lag om några år.

Protestera ofta och mycket, håll dig informerad, nätverka, skicka e post till politikerna, gå på manifestationer och demonstrationer. Håll trycket på regeringen så länge det bara går. Kom till Stockholm den 16e September och visa regeringen hur den svenska knytnäven ser ut när den väl har lämnat fickan.

Folket skall inte behöva frukta sin regering, däremot vore det bra om regeringen lärde sig att frukta folket. Den sitter trots allt och regerar på väljarnas nåder.

– R