Egentligen är förtroendekapital precis som vilka pengar som helst. Man sliter och släpar; knegar i sitt anletes svett för att bygga upp en liten hög med pengar att använda en regnig dag. Sedan kommer de oförutsedda utgifterna och då är det bra att ha lite undanstoppat, och vilken valuta man än väljer så gäller en och samma pricip; ju mer man har undanstoppat desto säkrare sitter man när tillvaron blir svajig.

Men det håller inte att bara ösa ur börsen, den måste fyllas på med jämna mellanrum.

Just nu har politikerna spenderbyxorna på. ”Lita på oss” skriker de, men fler och fler frågar sig varför. Vad har politikerna gjort för att förtjäna förtroende? Det är idag lättare än någonsin att kontrollera fakta, och när riksdagsmän gång på gång talar osant, glider på sanningen, tiger och dumförklarar väljarna, så lever man på lånat kapital.

Och snart är det dags att betala tillbaka.

Förtroendet för politkerna är på botten och det gäller alla frågor, för förtroendet gäller personen snarare än frågan. Det gäller alla politiker för förtroendet är även knutet till förtroenduppdraget. Det hörs nästan på namnet.

Varför skulle jag tro på vad Maud Olofsson säger om miljön, hon vet ju inte vad som står i Sveriges grundlag eller Sveriges regeringsform. Eller så ljuger hon. Vilket som är värst — okunnighet eller lögnaktighet — kan kvitta

Varför skulle jag tro på Nyamko Sabuni när hon skriver om att Sahlins integrationspolitik gynnar Sverigedemokraterna? Hon behandlar väljarna som mindre vetande, och far med osanning om hur trådburen signalspaning kommer att gå till.

Varför skulle jag tro på Sten Tolgfors, som ljuger om att massavlyssning inte skulle vara tekniskt eller juridiskt möjlig?

Nästa steg i tankekedjan blir: ”Varför skulle jag tro på vad någon politiker säger, de ljuger ju hela bunten?”

Man skulle ju kunna tro att politikerna själva insåg detta, men den senaste tidens lögner, mästrande och rena dumheter gör att slutsaten blir att politikerna inte begriper hur illa ute de är. Årtiondens ackumulerade förtroendekapital spenderas som om det vore en outsinlig källa av goodwill. Lita på regeringen, säger de. Regeringen är god, vill alla väl, och kommer så alltid att förbli. Generaldirektören för FRA, Ingvar Åkesson, skriver:

”(massavlyssning är) …En vidrig tanke. Hur kan man tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?”

och visat därmed att han sov på historielektionerna. Eller försöker intala sina läsare att historen aldrig upprepar sig. Regeringens historiekunskaper verkar det vara lika illa ställt med.

Om politikerna skall ha någon chans att undgå en förtroendekonkurs så krävs att man börjar tala sanning, slutar dumförklara väljarna, slutar svamla och lägger korten på bordet.

– R

Annonser

Men hon läser samma gamla saga som vi hört till leda:

”Att inte avlyssna är inte ett alternativ. Alternativen är att köpa den från andra länder eller att ha avlyssningen själv.” ”Lagen är viktig för att skydda Sveriges invånare” ”(det handlar inte om) att alla skall avlyssnas, Det finns inte teknik för det.”

Så låt oss försöka nysta upp det här så långsamt och tydligt som möjligt.

Den så kallade FRA-lagen ger FRA befogenhet att lyssna på trådburen trafik över landets gränser. I princip all trådburen trafik passerar över landets gränser. Experter på IT och internet påpekar att det är omöjligt att sortera ut de enstaka paket som inte passerar gränsen. Företrädare för regeringen påstår att man skall inte avlyssna den kommunikation som är ointressant. Till sin hjälp har man magiska ofelbara sökbegrepp så att man kan veta vad man skall plocka ut. Hur detta går till utan att analysera innehållet har man inte lyckats förklara, men det är säkert något elektroniskt. Den irriterande matematiken bakom talar man tyst om.

Hursomhelst så han man lovat att man skall inte läsa våra brev, man skall bara kolla vad det står i dom. Detta skall vi tro på eftersom de som jobbar på FRA är så ädla och goda att det aldrig skulle falla dom in att missbruka sin makt, sina positioner eller sina verktyg. Vare sig nu eller i framtiden. Detta vet man eftersom man på magisk väg bara kommer att anställa de mest renhjärtade medborgare att titta i våra brev.

Dessutom så saknas idag den teknik som krävs för att kunna avlyssna all trafik, och om den mot förmodan skulle bli tillgänglig om några år, och om — mot förmodan — varje kommande regering inte är ädel och god, så kommer FRA alltid att ha civilkurage nog att stoiskt avslå varje begäran från den hypotetiska kommande onda regeringen att spionera på det svenska folket.

Jo, tjenare.

Det är väl snarare så att som MinaModerataKarameller skriver:

”Det är tekniskt omöjligt att inte avlyssna all trafik om man skall uppnå syftet med avlyssningen, (…) Jämför detta med trängselskatten i Stockholm. Alla bilar som passerar fotograferas, varenda bil. Vissa slipper betala skatt av olika anledningar, men de är trots detta fotograferade. Samma sak med FRAs avlyssning, allt kommer att analyseras;(…). Allt! Vad är det annat än massavlyssning? FRA är tvingade att analysera allt för att deras förnämliga sökbegrepp skall hitta den intressanta trafiken. Så fungerar tekniken.

Nyamko Sabuni avslutar med att — som brukligt är — säga att:

”… regeringen (har) kanske inte varit tillräckligt bra på att kommunicera kring lagen.”

Jag lovar att om jag blir idiotförklarad en enda gång till så skriker jag. Jag har gjort ett litet utkast till ett brev som jag tänkte skicka till alla i hela regeringen, kanske hela riksdagen. Det står ungefär så här:

Till: samtliga i Sveriges Regering.

Från: Den Arge Bloggaren

För kännedom:

Jag är ingen idiot. Den överväldigande majoriteten av svenska folket är ej heller de idioter. Hur det står till med regeringens ledarmöter och ministrar är mera oklart.

Med Utmärkt Högaktning

AB

Inte för att jag tror att det skulle hjälpa.

– R